Har precis kommit in ifrån ett självmords uppdrag, med livet i behåll, haha.
16-åringen kommer och säger att hon skall till en kompis nu. - NU i detta skitvädret? -ja får jag till svar. Nästa fråga blir om  deras väg är plogad. - Ja, säger Sofie med ett brett leende. Kunde du inte öppnat munnen lite tidigare? För se då hade jag kunnat sätta på kupé värmaren. Men jag vet redan svaret. Tonnåringar KAN INTE plannera.
Då var det bara att pälsa på sig, mössa, halsduk, termobyxor, vinterkängor, vantar och varm jacka. You never now, när det är skitväder vad som hända skall. När jag då är utrustad som en michellingubbe hur tror ni " damen" är klädd??? HAHA, det är en syn för ögat. Tunna tihgts, högklackade stövletter, i och för sig vinterjacka, ingen mössa ( det kan förstöra frisyren och ett par tunna vantar. Tänk vad varmt det såg ut. Ingen idé att säga till ungen. Ut och skotta fram bilen. Jag muttrar redan här vilket idiot företag detta är. Man skall hålla sig hemma vid så här dålig väder. Svänger då in på vägen som bär fram till kompisen. DEN ÄR VÄL FÖR FAAN INTE PLOGAD!!!
Sa du inte att den var det?? -Jo! jag trodde det.....
Denna vägen är en sådann väg som har små blå tavlor lite strategiskt ut placerade jämnter vägen. Allså! Så kan man knappast ha möte på sommaren mitt på vägen. ÄN MINDRE NÄR DET ÄR SNÖVÄDER och man inte ser ett skit framför sig. Allt är bara vitt, vitt. Det finns lite orangsa snöpinnar ut placerade.
Här kör jag nu och ber till högre makter att det inte skall vara någon mera idoit som är ute och kör sin tonnåring. Men skall åt andra hållet. Det gäller till att hålla tungan rätt i munn. Nu muttrar jag ännu mera. Kryper på 1.an och 2.an. Det är allså fullt med drivor över vägen. Håller jag inte tillräcklig fart så kommer jag att köra fast och kör jag för fort slirar jag av. Bakvagnen känns som det är såpa under hjulen. Fram till kompisen är det ca 4:a km. Är till och med så koncentrerad så jag stänger av musiken.
MEN vad uppfattar då mitt öga ibland allt detta vita? JO! det står en traktor MITT ivägen. Herregud! Vad gör människan där säger jag till Sofie! Stannar en liten bit bort, väntar snällt. Men det händer ingenting på 5 min. Då tryter humöret på fru Lundin. Jag öppnar dörren och hojjtar fram! - Vad har hänt???
Vad tror ni kommer fram då? - Jo en skiten liten bonn nisse, med skiftnyckel i handen. - Kan du flytta på dig? - Nej, jag har stopp, säger den lille murvlen. - Ja, men hur skall jag kunna ta mig förbi då. Du kan ju inte stå på hela vägen förstår du väl ( säger jag). - Då tar han och sparkar med sin skitiga stövel i snödrivan och säger: - Du kan köra förbi här! Och medan han säger det så går han ut på kanten och man ser hur han är på väg att falla flera gånger pga lutningen till åkern och att det är halt.
Då brister det på det Lundinska temperamentet. ÄR DU INTE KLOK! Det är ju förfaan som gjort för att åka i diket. Nu vänder jag på klacken så att jag inte gör mig olycklig på dumhuvudet. Kände en oemotståndlig känsla att slå skiftnycklen i huvudet på honom. Kanske någon hjärncell hade hamnat rätt då.....Hör han säga bakom mig; Då får du väl backa...nörd, bonnlurk, idiot. Man kan ju inte baka när man knappast kan köra framåt.
In i bilen igen. tänker över situationen. skall man vänta på honom vet jag ju inte när jag kommer hem. Vi skall ju ha middag och sedan skall Em och jag intill körskolan. Allså! Ut igen och sparka undan snön så att man ialla fall har lite koll på var dikeskanten går. Just i det hostar traktorn till och det blir en lite större lucka att ta sig förbi på. Tror ni jag sa tack???? tror inte det, han fick en blick som mördade....haha

Denna resan brukar ta ca 15 min. Idag tog den 1 timme och en jävla massa svordommar om dumma bönder...
Och så fick gubben mig på dåligt humör. Idag har det inte blivit ett skvatt gjort.... Inte bra alls.

Får gå och klappa katterna. Det skall ju ha en viss lugnande effekt har jag hört...HAHAHA
/ Kram från en arg Suss