.....mitt emellan????
Det kan man faktiskt fråga sig ibland vad det gäller dessa små " musjägarna"
Dom flyger och hänger i gardinerna. Har panellängder i TV-rummet och vid dom har jag panellängder som är som snören. HAHA, dessa snören älskar dom att jävlas med. Sedan hoppas det på bord och bänkar. Den enda som kan hålla dessa odågor i styr är gamle Sven. Det räcker att han kommer gående så lägger dom sig ner tills han har passerat, haha. Gammal är äldst. Sedan när han slickar dom är dom som små ljus...För är dom inte still så naffsar han till dom. När mamma Svea skall pyssla om dom så är dom som små ormar. Dom leker med henne och leker med svans och öron. Det är inte lätt att vara mor till dessa odågor, haha.



Jag har en klösbräda i hallen, och den klättrar Svante på, ända upp. Det ligger nog i generna, för Svea klättrar oxå ute i träden. Är som en apa, haha.


Här är Svante på väg ner. Undrar hur det kommer att bli med granen i år. Varenda kula kommer väl att gå sönder. Och till granprydnad så har man väl sig en katt.... stackars mig! Granen är mitt heligaste till jul



Tro inte vi är så här stilla jämnt!! Skenet bedrar. Något som matte har fått lära sig, den hårda vägen, mjau!!



här är det utfodring utav hemma gjord välling. Det gillar vi starkt. Mjau vad gott. Det lägger sig som bomull imagen..



Rasmus ligger och trynar jämter Svea. Spinner som små galningar båda två. Så söta så.. Det finns inget som är som en moders kärlek...Helt kravlös.



Sedan är det för väl vi har " familjens" överhuvud. Han inger respekt trotts sina 17 1/2 år. Det ni! Små odågor behöver tuktas ibland. Då biter jag till dom. Bara så att dom förstår, att jag bestämmer.....Mjau, mjau.


/ Kram ifrån matte till dessa sötingar, Suss