Är på tok för trött för att skriva något seriöst ikväll vid denna sena timmen. Tänkte därför att detta inlägget skulle tillägnas mina katter. Har ju som sagt 4 st fyrbenta vänner.
Kattungarna börjar att bli riktigt stora nu. Dom är 21 veckor ( ca 5 månader o lite till).
Rasmus ( racermusen) är den av dom som är mest kärvänlig av sig. Han ligger alltid fint i famnen när man tar upp honom. Han kommer och lägger sig vid sidan av en när man sitter och ser på tv:n. Klappar man honom så sätter han igång att spinna. han är även mera pratglad av sig.
Svannte är lite mera "bångstyrig" av sig. Är den som hoppar högt och lågt. Visst är han pratig, men inte lika mycket.
kanske är det detta mamma Svea känner. För ni förstår! När Rasmus vill tutta lite på henne så går det jätte bra. Då lägger Svea upp magen och så ligger dom där och spinner ikapp. Och Rasmus tuttar högljud...Men när Svante kommer och vill göra samma sak som brorsan gör, så får han sig en tass i huvudet och ett fräsande tillbaka. Sedan hoppar Svea sin väg.  Kvar sitter en snopen Svante och tittar lite förvånat efter henne.
Jag brukar förebrå Svea, genom att säga att man inte kan göra någon skillnad och favorisera sina barn!
Men eftersom Svea är en katt tittar hon bara på mig och tänker: Dumma människa! Jag förstår inte ett ord av vad du säger....
Det kan nog vara ganska hårt i djurens värld!!!



När bild på Svannte, när han ligger och sover. - Mamma har du förskjutit mig???



Visst är han fint tecknad i pälsen???


Här är Rasmus! Han är långhårig i pälsen. Och han är alldeles silkes len i pälsen...Sötnos!!!



" Nu mår jag gott!!!".......


Här har vi då " ormgropen" utav katterna. Alla skall ligga på samma plats och sova...:):)

Sov sött! / Suss