Får passa på att skriva lite emellan åsk skurarna.
Vid halv nio tiden nu ikväll så blev det lika mörkt som på natten. Sedan kom det världens regnskur. AJAJ , detta är inte bra för mina blommor. Det slår sönder dom.
Får säga som dom små rumpnissarna säger i Ronjarövardotter: Voffo gör dom på detta viset, nu blir det natta.....
Det är klart att det mullrade lite oxå. Men det var inte så värst nära. Men som sagt, det är onödigt att utmana ödet. Man är väll ingen katt som har sju liv inte.
På tal om katter... Nytillskottet Svea växer om magen. Hugaminej! Det är detta jag inte gillar med hon katter. Därför har jag alltid haft hankatter. Det blir inga ungar efterdom. Ialla fall har det inte kommit någon ilsken husse/ matte och begärt att man skall ta hand om avkomman. För att han katterna har gjort "grejer" med deras fina flickor, haha. Nu inträffar ju inte detta eftersom jag har kastrerat mina pojkar. Men dom har inte alltid varit konsulter ( Kan det tekniska, men kan inte utföra det praktiska)..
När jag var mindre/barn så hadde våran familj en "katta" ,Speranza. Det var alltid en svår stund när hon skulle få ungar. Hon skrek o jamade så att det var hjärtskärande. På den tiden var det ju inte tal om p-piller till en katt eller sterilisering. Bodde man på en bonngård så fanns det alltid katter. Men våra katter fick vara inne. Man slösade inga pengar på sådant tyckte pappa. Det som fanns var ju Juttorps 12:a. Det var inte bara roligheter med att växa upp på en lantgård..... det är inte bara idyll. Verkligheten kan vara väl så hård för ett barn att förstå. Slakten var en svår del. Men den kan vi ta en annan gång, kanske nämre jul.

Jag hoppas inte det blir svårt för Svea. Hon är en hemskt "pratig" tonnårs tjej just nu. Det är nästan så att man kan trampa på henne. För hon har den fula ovanan att vara kring benen. Men hon är för söt. Nedkomst skall ske i slutet av augusti. Då kommer det att vara svårt att sova. Vill ju finnas till hands ifall det skulle gå galet.
Hon skall få den bästa vård, inga jutttorps 12:or här inte. Det gäller även mina andra gamla " gubbar". När den dagen kommer så åker vi in till veterinären. Denna delen är den svåraste med att ha husdjur. Den dagen som blir den sista. Men det är faktiskt vårat ansvar oxå som djurägare att se till att våra kära fyrbenta vänner inte lider utan att vi låter dom somna in på ett värdigt sätt.

Ush! Nu blev slutdelen hemskt sorglig. Men livet måste innehålla sorg oxå likväl som glädje.
What´s life!!!

Sköt om Er, så hörs vi imorgon. / Kram Suss