Saknar FRANS!...
Det blev inget inlägg igår!
Orkade inte....
Jag var ledsen och inte på humör. Tårarna bara trillade nerför mina kinder. Det är inte lätt att se i sådanna stunder!
Varför!......
Jag hade tagit ( familjen tillsammans oxå naturligtvis) beslutet att låtA MIN FRANS tassa vidare i denna världen.
Så Herr L ringde till veterinären igår och fick en tid.
Vad det har varit svårt att ta detta beslut men helt nödvändigt. Han hade levat i många år tillsammans med oss. Han mådde inte bra längre och hade inget värdigt kattliv....
Veterinären sa att detta var ett helt rätt beslut nu. MEN DET KÄNNS ÄNDÅ SVÅRT.
Herr L fick åka in med Frans lille. Jag kan inte det. Att se en död människa är inget. Men inte ett dött djur. Det fixar jag inte. Frans fick en spruta och sedan var han borta.
Jag saknar Frans precis lika mycket som om det skulle vara en nära anhörig som skulle ha dött. Saknaden av tomhet och ALDRIG mer. Att det skall vara så svårt
Säg nu inte: Det var bara en katt! Det hjälper inte! För mig var han mycket mera.
Han var väl inte direkt den knä sjuka typen, men när han ville gossa du kunde man kela med honom. Och då var han så fin. Han var även en bra vakt katt av tomten. Obehöriga katter gjorde sig icke besvär. Och skulle dom ändå kommit över gränsen, så åkte dom på däng ( ordentligt). Han lång ändå in i det sista på sin favoplats. Den emot grannen som har 2 han katter. Men nu kurade han bara ihop sig och jamade för full hals. Han rörde sig inte. Då fich jag komma till undsättning och hjälpa honom. Haha, han var för fin.
Så nu skall jag sörja honom en tid. Och sedan kommer livet att gå vidare. Men just nu blir jag ledsen när ser vissa platser där han brukade vara. Och saker han gjorde.
Han finns ändå här. han ligger begravd här på tomten någon stanns. Och vem vet! Han kanske fortfarande vaktar den.....
SAKNAR DIG! MIN GRÄNSVAKT!
FRANS!
/ Suss
Hej!
Det är alltid jobbigt när en familjemedlem går bort, och ett husdjur är som en i familjen.
Stor kram till er från Nilla
Me huuaa... älskade djur.. Dom har en egen plats i ens hjärta och jag lider med dig...
Jag lider med dej. det är bland det jobbigaste som finns att besluta om att en kär liten medlem ska somna in. De som säger att det bara är en katt skulle åka på en riktig smäll.
Jag tror att Frans sitter nånstan och vaktar åt er.
Jag tänker på dej / kram Annika
Förstår hur du känner, fått göra samma med några av våra katter :(
Vart begravdes han?
Hej!
Sånt är inte kul att ta ett sånt
jobbigt och stort beslut...Har
varit med om det själv när min
hund skulle avlivas..Men du får
minnas dom fina minnena du har
utav Frans..Och ta fram bilder
ibland..Kram//Anna
Sv Nilla
Visst är det svårt! Men det var nödvändigt. Mina katter är verkligen som en i familjen.../ Kram Suss
Det här är den stora fasan för oss djurägare. Jag känner verkligen med dig. Gråt ut och skriv av dig på bloggen, vi "lyssnar".
